klarade det där simprovet, bland det värsta jag varit med om eftersom jag är lite rädd när jag far under vatten.. men jag lyckades. Den där envisheten och vinnarskallen räddade mig. Jag är envis när det gäller mig själv, jag hatar att förlora mot mig själv och nu idag höll jag på göra det. Benen krampade men jag vägrade, min kropp skulle inte vinna och det gjorde den inte. Jag vann. Varför ser jag mig som två personer? varför? Ibland kan det vara riktigt jobbigt men samtidigt kan det vara skönt. Det är den där envisa Anna får mig orka den sista biten och jag har lärt mig att man aldirg ska säga aldrig, för allt går. Vissa saker kan ta längre tid men så småningom så går det, bara det finns vilja.
