Never give up
Har legat och kollat på gamla bilder som gör att jag påminns av den "gamla tiden". En tid som både var bra och dålig. Jag hade min älskade ponny som jag var hos flera timmar per dag, kvällarna jag, Ante och Gurra alltid for iväg och spinkade på folk, ja det var så underbart. Men jag påminns också av en hemsk tid, en tid då jag grät, grät och grät. Då jag tänkte ge upp min dröm. Det är den tiden jag helst vill glömma men samtidigt kanske det var bra att jag fick gå igenom den. Det var då jag började spela fotboll, allt var så nytt och spännande. Få springa efter bollen som dom stora tjejerna fick, ja det var rena rama drömmen. Men allt ändrades efter ett tag. Jag gjorde allt, sprang, gjorde mål, slet som ett djur men fick aldrig beröm, så fort nån annan tjej i laget gjorde ett mål så var det som värsta grejen, alla gav henne beröm, alla var så glada. Men det fick aldrig jag uppleva även om det var jag som gjorde 50 av 59 mål den säsongen. Efter varje match grät jag i bilen och sa till mina föräldrar att jag skulle sluta, jag ville inte längre! men nästa dag var jag där igen, med min boll vid sidan, jag älskade det för mycket. Jag fick meddelanden på "lunar" av några tjejer, taskiga saker skrevs men jag orkade stå emot. Jag hade världens bästa tränare och det fanns vissa lagkramrater som jag verkligen trivdes med. Det var väl dom som gjorde att jag stannade och mina föräldrar som alltid uppmuntrade mig, som stod och såg varje träning och match som också hjälpte mig.Till slut, for jag och prov spela i ISK f94s lag. Jag trivdes som handen i handsken och började lira där, vi vann flera cuper, serier osv. Jag är så oerhört glad att jag inte gav upp, att jag verkligen kämpade och nu står jag här och fortfarande gör det jag älskar, att lira boll.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du är så duktig, så ge aldrig upp din dröm. Stjärnskottet från sikfors! :)
Trackback
