i remember the first time.
Jag kommer ihåg första gången jag såg han, den där tjuriga envisa lilla ponnyn som släpade sina hovar runt, runt i ridhuset och tyckte livet var päst och pina. Det jag inte visste då var att en dag skulle han bli min, min alldeles egna lilla ponny. 2003 började vårat liv påriktigt tillsammans. Han var som en unghäst igen, han testade mig till tusen och flera gånger kom jag hem gråtandes för att han kastat av mig. Men nånstans så älskade jag han så oerhört mycket, jag älskade honom så mycket att jag blev svartsjuk då nån annan var uti honom, jag var rädd att han skulle sluta tycka om mig, trots att han bara var en häst så var han min bästavän, hos honom var jag trygg! Ingen kunde förstå att jag kunde tillbringa alla de timmar istallet, alla dom där timmarna då jag bara satt och kollade på honom och gav han lite hö. Han lärde mig så otroligt mycket. Den där lilla tjuriga ponnyn som han en gång var fanns inte längre, han blev en helt annan häst. De var många som sa "är det där verkligen Picasso?". Det finns nog ingen häst som denna man, ingen med så gott hjärta, ingen som är så matsnål, så envis eller så otroligt underbar. Han har blivit äldre och kroppen börjar bli sämre. Kanske vi inte får tillbringa den här vintern tillsammans, bara tanken gör mig gråtfärdig men vad som än händer så kommer han alltid ha en stor plats i mitt hjärta, min kärlek till honom är obeskrivlig!♥
Kommentarer
Trackback
