Ord kan inte beskriva min kärlek till min familj.
när man kämpar och kämpar även fast man har kortare ben än dom och måste springa dubbelt så fort men man är för envis att ge upp, man måste bara vinna och till slut gör man det och man kan le och säga: sry du förlorade mot en tjej! Jag älskar att se doms blick efter de där, jag älskar att retas men framförallt så älskar jag att vinna speciellt över mina bröder, även om det inte händer så ofta men när de väl händer så slutar jag aldrig le. Jag och mina bröder har alltid tävlat i allt vi gjort, vem som knyter skorna snabbast, vem som springer snabbast, vem som äter snabbast, ja allt.
Mina bröder är dom som kan få mig att gråta, skrika, skratta, sura, ja på ett speciellt sätt som bara dom kan och ingen annan. Med dom kan jag vara precis den Anna som jag egentligen är.
Jag vet att mina bröder finns för mig vad som än händer, jag vet att dom älskar mig för den jag är, jag vet att dom hjälper mig när jag behöver hjälp , jag vet att dom ger mig råd när jag behöver det och jag vet att dom vet att jag gör exakt likadant för dom.
Kommentarer
Trackback
