så länge man inte ger upp har man inget förlorat!

jag gick ut på den gröna planen med vita linjer runt. Gick till mittcirkeln och domaren blåste igång matchen. Jag sprang och sprang till slut lyckades jag trycka dit en boll. Känslan var enorm. Matchen fortsatte och mål rullade in. Kände verkligen hur glad jag var för att kunna spela igen. De stod 5-2 till oss när domarn blåste och anna vaknade. Kan ni fatta hur ledsen ja blev då jag insåg att de bara var en dröm?.. ja vill verkligen kunna spela nu, nunununununu! Ah. Tyvärr så dröjer de ett tag men jag är på G.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0