ett ögonblick som jag alltid kommer komma ihåg var när jag och Ante var och åt på kifas en dag efter skolan förra året. Jag åt kebad i pita bröd om ni vill veta. Nämen plötsligt ringer telefonen och det är spelarutbildaren i norrbotten som ringer. Han berättar att Marie Bengtsson har ringt och sagt att dom vill att ja ska komma ner till bosön på ett landslagsläger. Jag blev chockad men sen väldigt glad. Jag tänkte jag, verkligen jag?. Trots att jag varit sjuk innan så blev jag så lycklig och for ändå. Jag kunde ha presterat bättre och hoppas på att jag får en chans igen då jag är frisk!