ibland händer det att man tänker tillbaka på tiden som varit och man förstår hur mycket man egentligen saknar den. En tid som man hade tillsammans med någon. Som helt plöstligt bara tog slut. Att allt bara försvann. Allt det där fina man hade. Det är underligt att allt bara kan förändras sådär, från en dag till en annan. Man känner saknad men man måste ändå gå vidare. Man kan inte bara stanna där i en evighet. Där man känner sig alldeles ensammen. Man måste kämpa vidare och till slut blir allt bra. Sådär riktigt bra som det en gång var.